82. Jag avskyr min kropp – hur bryter jag den onda cirkeln?

Video Poster Image

Vill du få ett mejl varje gång vi publicerar en ny podd?

Skriv upp dig på vår specifika podd-lista så ser vi till att du blir regelbundet uppdaterad.

Vi delar inte dina uppgifter med någon annan part och du kan opt:a ut närhelst du vill. I övrigt följer vi GDPR-lagstiftningen, så håll utkik i din inkorg (och promotions folder) för ett bekräftelsemejl!

Sammanfattning av avsnittet

Är du en sån som ställer sig längst bak och typ döljer dig själv bakom andra när det ska tas gruppfoton? Eller kanske helt enkelt klär av dig när lampan är släckt? Eller anser att en viss klädstorlek skulle vara bättre än någon annan? Ja, i sådana fall är dagens avsnitt för dig.

Idag ska vi prata om kroppsmissnöje. För det är också någonting som dyker upp nu och då i konversationerna med våra deltagare.

Det är väldigt aktuellt i dagens samhälle där det finns ett tunnhetsideal. Då är det inte heller ovanligt att människor med en större kroppshydda kanske känner sig mer missnöjda med sin kropp. Men det har ju inte alltid varit så.

Det spännande är att när man ser över historien så har olika kroppsformer hyllats sig genom olika tider. Se bara på alla de här målarna som har tagit de här kvinnorna med otroligt vackra kroppar, ganska runda former som har projicerat som "så här ska du se ut" för att visa rikedom då – bleka skulle man vara också, för då visade man upp att man inte behövde vara ute på fälten och arbeta.

Ökar eller minskar kroppsmissnöjet i befolkningen?

De senaste 60 åren har det skiftats mot en mer tunnare version av vad idealet är. Så pass så att när man jämförde 70-talet mot 90-talet så kikade man då på hur nöjda eller missnöjda människor var med sin egna kropp. Där man såg att kroppsmissnöjet ökade.

Hos män så ökade det från 15 till 43 procent. Och för kvinnor då så ökade kroppsmissnöjet mer – från 23% till 56&. Det betyder alltså att en fjärdedel av kvinnorna brydde sig väldigt mycket och var missnöjda med sina kroppar på 70-talet till att fler än varannan kvinna är missnöjd på 90-talet.

Med media idag, att man har tillgång till så många människors åsikter och dieter, skönhetsprodukter och så vidare, så ser vi förmodligen idag att ännu fler människor är mer missnöjda med sina kroppar än de var tidigare.

Din kropp har vissa genetiska förutsättningar för hur den kommer att se ut eller hur lång man blir, ett spann på ungefär vad man kan väga, hårfärg, hela rubbet. Och man har den genetiska uppsättningen som man har, det är bara att acceptera. Sedan finns det kanske ett spann på ungefär hur det kommer att bli beroende på vilken miljö man växer upp i. Så det blir väldigt orättvist när det är ett ideal som främjas i samhället, eftersom alla inte har den genetiska uppsättningen som det idealet då kräver.

Hur vet jag om jag har en skev uppfattning om min egen kropp?

Rent kliniskt använder vi oss av ett självskattningsformulär. Det här självskattningsformuläret heter BSQ. Så, B-S-Q. Och det innehåller en hel rad frågor om man upplever sig större, om man ätit något som man tänker är dåligt, eller att man ätit sig mätt, om man jämför sig med andra, hur man tänker om sin egen kropp på olika sätt.

När vi gör sådana här formulär ställer vi i princip samma fråga på lite olika sätt flera gånger och det är ju för validiteten så att vi faktiskt vet att vi testar det vi tänker testa. Så det kan kännas som att samma fråga kommer flera gånger och det är meningen.

Vad innebär en skev kroppsuppfattning?

Det finns vissa saker som upprätthåller den här negativa kroppsuppfattningen eller kroppsbilden. Dels är det då man har ett ideal som inte samstämmer med hur kroppen faktiskt ser ut. Och sen är det att man gör vissa beteenden som upprätthåller den här negativa kroppsuppfattningen.

Det är ibland att undvika eller kontrollera kroppen.

Och som man kanske misstänker då, det här BSQ, att när vi gör det på en ätstörningspopulation, alltså människor med en ätstörningsproblematik, då får vi oftast väldigt höga siffror, för det är en del av problematiken. Men när man jämför en grupp som har BMI över 30 jämfört med en grupp som har ett BMI på 20-25, så har man sett att siffrorna för kroppsmissnöje blir högre ju högre BMI man har.

Människor med obesitas/fetma har generellt sett ett större kroppsmissnöje när man jämför med normalviktiga.

Och hade samma människor gjort samma skattning under den historiska tid när samhället hyllade kurviga kvinnor i konsten så tror jag att de kurviga kvinnorna hade varit mycket mer nöjda och de som var smala, taniga, magra, kallar det vad du vill, de hade varit mycket mer missnöjda. Så det är ju kombinationen av vad har vi för kultur i samhället och hur ser det faktiskt ut …

Undvikande beteenden

Om man undviker att delta i aktiviteter på grund av en rädsla av att bli dömd för sin kropp, om man kanske gömmer sin kropp, gömmer sin kropp i kläder, om man ständigt går och suger in magen, om man byter om med lampan släckt eller har samlag med lampans släckt för man vill inte visa kroppen. Bada är en klassiker som vi hör hela tiden, att folk inte vill gå och bada.

Kontrollerande beteenden

Exempel på kontrollerande beteenden är att kontrollera klädstorlekar, man kanske till och med mäter kroppen, känner, klämmer, väger sig ofta, jämför sig med andra, speglar sig. Det finns en hel rad med de här beteenden, men det är några av dem.

Hälsa och begränsningar

Det är naturligtvis helt okej att vilja ha en hälsosam kropp. För en person som har haft en väldigt hög vikt kanske det innebär att jag tror att jag hade varit mindre begränsad i mitt liv och att mina hälsoparametrar hade varit lite bättre om jag kanske låg inom det här viktspannet istället för inom det här viktspannet där jag befinner mig idag. Mycket där handlar om att det bör vara realistiskt. Det behöver ju vara någonting som man själv önskar och vill.

Betydelsen av att tala snällt med sig själv

Kom ihåg att den här medkännande rösten behöver komma med i konversationen istället för den här kritiska som vi ofta sitter med.

När man ska sätta sig med det här och försöka ha den här medkännande rösten till sig själv, det kan vara väldigt svårt.

Vi är oftast väldigt varma och fina mot någon annan människa i vår omgivning. Det är sällan man hade gett så pass kritiska råd till andra som man ger sig själv. Det kan man kan ta hjälp av, så här: Vad hade jag sagt för råd om det här var till mitt barn, min bästa kompis, min partner eller någon annan som sökte mina råd i hur bör en önskvärd, realistisk och medkännande relation till min egen kropp se ut? Och vad är saker man kan säga till sig själv då? Jag tror att det handlar om att ställa följande fråga: Vad vill jag egentligen ha för relation till min egen kropp? Vad hade du gett för råd till den här andra personen om de frågade vilken klädstorlek tycker du att du bör ha? Det kanske inte behöver spela lika stor roll så länge som kläderna passar dig bra. Så att man hjälper sig själv komma fram till svar som man faktiskt hade gett till någon annan.

Övningar för att komma bort från kroppsmissnöjet

Vissa gånger så brukar vi ju rekommendera att man skriver saker och ting. Typ "Tacksamhetsdagbok" har ju faktiskt visat sig vara väldigt effektivt i egen behandling. Är det någonting du rekommenderar här också?

Alla de här övningarna tänker jag att man skriver ner. Man skriver ner vilka undvikanden och vilka kontrollerande beteenden man har. Och man skriver också ner vad man önskar att arbeta mot. För det är väldigt svårt, eller det kan kännas väldigt tomt om det är så att man springer bort från en relation man inte vill ha, men inte vet vad man siktar på. För då blir det lite som att du springer bara från någonting som gör ont. eller som är smärtsamt eller som är negativt för mig, men jag vet inte vad jag ska ersätta det med. Och då kan man känna sig väldigt tom och vilsen.

Då är det bättre kanske att fokusera på att också ha någon sån här "den här riktningen vill jag försöka nå" eller den här, om man tänker, den här lite vidare vägen vill jag försöka vandra på, samtidigt som jag tar mig bort från det här negativa perspektivet. Så skriv ner allting.

Och när man har då skrivit ner sina undvikanden, kontrollerande beteenden och vad man vill, då är det dags att kika lite på de här undvikanden och kontrollerande beteenden och se, är några av de här beteenden skadliga för mig? Är det några som jag behöver sluta med idag? Är det några som jag behöver anpassa? Eller är det några som jag behöver minska på?

Förslag på hur du implementerar önskade förändringar

Om man identifierar sig till exempel med "Jag släcker alltid lampan in när jag klär av mig, för jag vill inte att min partner ska se mig." Att kanske börja ha ett ljus tänt, så att man går från totalt bäckmörker till bara lite. Och sen egentligen klappa sig själv på axeln och säga vad bra du var, vad modig du var som vågade göra det fastän det var ett litet ljus tänt till att kanske ha en myslampa. Alltså att man gör det stegvis.

Precis. Vi kommer inte ändra relationen till oss själva genom att bara sitta och tänka, utan det behöver också ske förändringar i hur vi beter oss. Börja med att se över dina beteenden och se “vilka kan jag faktiskt börja den här gradvisa exponeringen för? Och vilka beteenden är rent ut sagt skadliga för mig som jag bör sluta med?”
Ta till exempel om man alltid drar upp tröjan och kollar på magen efter man har ätit för att se hur stor magen har blivit efter maten. Det är ingen nyhet att den kommer vara större. Det är gaser och det är mat i magen. Det kommer inte hjälpa att bekräfta att den har blivit större efter man ätit. För det bekräftar bara bilden av att magen är större.

Sen finns det beteenden som behöver anpassas, som till exempel om man fastnar framför spegeln eller om man klämmer på kroppen, nyper i sig själv för att känna fettvalkar – helt enkelt ta tag i allt det här som man önskar inte vara där.

Vissa hamnar mer åt att undvika beteenden och för andra handlar det mer om att kontrollera och bekräfta för sig själv.

Så är det så att man hamnar i att känna klämma så ett bra tips är att klappa eller stryka och då att göra det i ett långsamt tempo: tänk tre sekunder per en decimeter. Typ som att man stryker ett barn som ska somna. Väldigt lugnt och långsamt och långa svepande drag.

Och istället för att skälla på sig själv för att handen hamnade på magen, för vi vill ju försöka vara medkännande, så kan vi prova att klappa lite när den hamnar där. Eller stryka på den.

ett annat exempel är när man fastnar framför en spegel. Då kan man försöka att titta på en del av kroppen som är neutral för en själv. Man kan ta ett steg tillbaka och kika på vad har jag egentligen för omgivning eller bakgrund när jag står här och speglar mig? Hur många kakelplattor kan jag se om man står i badrummet och har kakel? Räkna dem. Är det så att man undviker sin spegel på grund av att man är rädd för det man kommer se eller det man tänker att man kommer att bekräftas av i sin spegelbild, så är det ju att det långsamt börjar närma sig spegeln. Man kanske kan göra det i sällskap av andra personer som man känner sig trygg med eller att man tar en kroppsdel i taget eller att man gör det i kläder som man känner sig bekväm med eller att man gör det samtidigt som man säger massa positiva meningar till sig själv och bara överraskar sig själv med kärlek så att man hittar något sätt att utmana den här negativa bilden man har av hur det kommer att bli när man gör någonting.

För egentligen är det väldigt sällan som det där otroligt negativa rastret som man kan ha framför ögonen faktiskt visar sig vara sant. Du kan uppleva det som sant, men skulle verkligen andra sagt det om dig? Eller ens tänkt det? Förmodligen inte, eller hur? Det är dina tankar.

Här fortsätter podden, och blir du nyfiken är det bara att titta eller lyssna klart. Du hittar alla länkar längst upp på denna sida.

 

Hälsar Rebecca och Camilla